Mark
Installation / Installation (2020)

Sanatorium /

Sanatorium











[swe]
Jord, vatten, bomullsgarn, sten, tempera, text, arkivskåp från Aker Sykehus, glasburkar, glasflaska, glasskivor, lokala arkivhandlingar.
[eng]
Soil, water, cotton yarn, stone, tempera, text, chest of drawers for archive material from Aker Hospital, glass jars, glass bottle, local archive material.


[swe]
Installationen visar lokalt förankrade undersökningar av arkivmaterial och fysiskt material knutna till Eda Brunn och Tallmoskogen. Det är också är en del av ett pågående researcharbete som undersöker kulturella konnotationer kring vatten som material och experimenterar med vatten som konstnärlig uttrycksform.

Verket innehåller en skärm som kortfattat presenterar historien bakom Wermlands Eda sanatorium med utdrag ur Charlottenbergs Biblioteks arkivhandlingar, i både bild och text. Det innehåller även en flaska med vatten hämtat från en grundvattenkälla med järnrikt vatten i Tallmoskogen, liggande i anknytning till kurorten.
Jag har tagit i bruk jord för att påvisa vattnets mineralhalter. Lera från tre platser har plockats upp och torkats i solen och sedan filtrerats till ett fint pigmentpulver, bevarat i glasburkar. Två jordprov kommer från Eda Brunn, vid platsen för sanatoriet. Det ena jordprovet kommer från en bäck med källvatten och är rostrött av järnoxid. Det andra är hämtat endast ett par meter från bäcken och är av samma jord, men har inte vidrörts av källvattnet.
Det tredje jordprovet är hämtat från Karl XII källa, en grundvattenkälla med järnrikt vatten i Tallmoskogen som fortfarande har en rik ström, några kilometer ifrån Eda Brunn. Pigmentet har använts för att måla en sten, upplöst i oljetempera.
På väggen hänger målningar där jordpulvren använts som akvarellfärg.


[eng]
The installation consists of locally based research of archives and physical material connected to Eda Brunn and the nearby forest Tallmon. It is also part of an ongoing research project that investigates cultural connotations connected to water as material and experiments with water as a medium of artistic expression.

The piece includes a display that briefly introduces the history behind the sanatorium Wermlands Eda with excerpts from the archives kept at Charlottenberg Public Library, both images and text. It also contains a bottle of water collected from a groundwater spring located in Tallmon, a few kilometres from the resort.
I have used of soil samples to visually indicate the mineral content in the water from the groundwater spring. Three types of mud have been collected, dried in the sun and filtered to a fine pigment powder, which is kept in glass jars and on display within the medicine cabinet.
Two of the soil samples is from Eda Brunn, where the sanatorium used to be. One of the samples was collected from a spring of groundwater and is red in colour due to the high iron content. The second sample was collected only a couple of yards from the spring and is of the same soil but has not been touched by the groundwater. It is grey in colour.
The third soil sample is collected from the well of Karl XII and its iron content is even higher, as proved by the red colour. A stone, placed under the medicine cabinet, has been painted with this pigment mixed with oil tempera.
On the wall are three watercolour paintings made from the soil samples, for a comparison of colour differences.





[swe]
I Eda Kommun låg kring förra sekelskiftet ett sanatorium, vid namn Eda Brunn. Det var belagt intill en källa med järnrikt grundvatten, av vilka gästerna dagligen drack en stor mängd som en del av sin kur. Förutom att ”dricka brunn” så nyttjade gästerna även olika typer av bad i vattnet och värdesatte också naturen och den friska luften i de Värmländska skogarna.
Den medicinska effekten av källvattnet är tvivelaktiga med dagens vetenskapliga kunskaper, och leder tankarna närmare pseudovetenskap och alternativmedicin.
Vattnet i Eda Brunn har testats av kommunens vattenverk och har ej blivit godkänt i kvalitetskontroller.


[eng]
In Eda Municipality in Sweden there used to be a sanatorium called Eda Brunn, around the last turn of the century. It was built near a well of groundwater with a high iron content, from which the guests would drink a daily dose of water as part of their treatment. Besides consuming this water, guests would also take use of a variety of baths and spend time outdoors for a thereapeutic experience in the fresh air of the forests.
The medical effect of the water in the well is disputable with today’s science, can be considered pseudoscience and alternative medicine. The groundwater at the well has been rated not safe to drink by the local water council, following tests on the water quality.